söndag

hon sitter i soffan och stoppar krispiga chips i sin mun
monotont, tvunget
jag sitter ner brevid och nära, försöker få en reaktion
krisp chips krisp om och om igen
det är det som är det värsta
så främmande
att inte kunna påverka, inte kunna hjälpa
jag
sväljer klumpen av tårar och blir tom inuti

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar