så hård så kall och inga känslor kvar
och jag stirrar mig blind på skärmen för mina egna annars för starka känslors skull
försöker tränga undan sanningen: att människor har ångest att jag själv har det också.
och min hållning blir säckigare och mina armar blir tjockare när de pressas mot tangentbordet och det spelar ingen roll för hur arg jag än blir och hur less och besviken och ledsen jag än visar mig utåt så kommer ångesten finans kvar, som en liten del i mig, som en del i sara, som en del i alla jag älskar och alla jag hatar.
jag vill gråta mest av allt
men jag är så hård och så kall och har snart inga känslor kvar
vill lägga mig brevid och viska förlåt och mena det och förstå
jag vill förstå
inte glömma allt jag känt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar