Sara

för ganska precis tre år sedan åkte jag på en kristen utbildning för lägerledare. när vi satt i en sån där kristen "visätterossiringen"-ring såg jag, inte helt otippat, att hela rummet bestod av töntar, förutom den coola svartklädda tjejen mittemot mig.

hon var vegetarian precis som mig, vi sprang omkring hela septembernatten och blev viktigare och viktigare för varann och syftet vi var där för mycket avlägsnare.
vid den sista av de fyra kristna träffarna deklarerade vi att vi hade en mycket hemsk "livskris" och inte kunde vara med utan fick ligga i kuddrummet och prata med varann istället.
på sätt och vis kanske vi också hade det, jag vet inte. vi tuperade sönder håret, målade läpparna i svart och visade våra ärr och sara blåste rök ur näsan som en drake.

allt var så nytt, allt så enkelt och allt så vackert, men samtidigt fullt av den stora sorgen som bara en medelklasstonåring kan bära i sitt högstadietunga hjärta.

sara blev den viktigaste personen i mitt liv, och hon kommer alltid fortsätta vara det.
älskar henne.