pandasoppa

vaknar kvart över sju på en lördag och kan inte somna om.
tänker på dagen och på allt jag måste göra. festa träna laga mat ta ut ture plugga bla bla bla
jag vill inte på fest idag, vill inte på träningen. jag vill springa tills mina lungor säckar ihop, tills mitt huvud är så fyllt av blod att alla tankar sköljs bort. jag vill åka hem till mitt hus men där finns bara slit och skit. och jag vill falla tillbaka i ätstördhet för där är det tryggt och vant.
visst är det ett fängelse, men besökstiderna utifrån går att kontrollera bättre.

kontroll är ordet

nej flickor och pojkar, att sluta äta är ingen lösning på några problem, det är inte vackert och det är inget att eftersträva. man eftersträvar den förbannade kontrollen men det blir maten som kontrollerar en själv, inte tvärtom.
varför gör vi så elaka saker mot oss själva?