rakbladsmotstånd

skriver långa haranger i min dagbok om poesi och saliromani och hoppas att imorgon kommer vara dagen jag vaknar upp och inser vad mitt liv handlar om. maten är svår att svälja och smakar ingenting, och det beror inte bara på min förkylning. drömmer mina mardrömmar om satan och ishockeymasker och att rädda det jag håller kärast, innehållslösa drömmar förutom all skräck och terror som inte vill försvinna. mina önskningar är diffusa nu och jag önskar mig död ibland.

kanske havet i mitt bröst inte kommer sluta storma.
det är det jag är mest rädd för.

rädda mig, depeche, navid och tékoppar för stora att hålla i.