snus-schviiimen

jag har en märklig fobi för snus.
det börjar gå väldigt överstyr.
förr har jag reflexmässigt skrikit och hoppat undan och nästan börjat gråta en gång när min vän sandra skojade och höll en snus bredvid mitt ansikte. jag tål inte ens att snusburkar ligger för nära mig.

men idag jobbade jag på kaféet och allt var finemang, jag hade verkligen saknat att vara där efter mitt julhelgsflängande runt sverige. något jag tycker är hemskt äckligt är när folk lämnar snus på sin tallrik - hur svårt är det att t ex rulla in sitt snusk i papper? huruvida var det just detta som hänt och jag såg på detta med avsmak och började lasta på brickan från bordet och skulle lyfta upp den då ( -hemska värld) jag körde ner tummen på snusprillan!
i chock bar jag in brickan i disken och väl framme släppte allt och jag höll på att svimma men vilade ett tag och tänkte fortsätta jobba, men jag kunde knappt andas och fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
allt detta för att jag råkat peta på en liten snus! jag kände mig hemskt fånig, men det blev bara värre och mitt illamående växte så stort att jag slutade inne på toaletten.

det skulle kunna vara en kombiantion av äckel och fridas lillebrors magsjuka, som jag torkade upp resterna av igår. bäbisar smittar ju himla bra, så jag fick gå hem på mina darriga ben och tycka synd om mig själv istället för att jobba.

gud, kanske dags att uppsöka lite terapi. det här är läskigt.
vilken är din stora fobi?
och har du varit med om nåt liknande?



dagens pro anagrej blir väl...
magsjuke-dieten.
kom på den nu helt själv, wow. hitta en sjuk unge som kan spy på dig och vips ligger du själv i kräksjuka. du går ner säkert några kilo på några dagar och det väger upp eländet av att hålla på att dö av illamåendet.