onsdag

TID FÖR EFTERTANKE!!!! *skojar inte*


Är målet i livet att hamna i himlen? Hur kul vore det att alltid vara lycklig egentligen? Ständigt denna fråga: vad är meningen med mitt liv, varför fortsätter jag som jag gör och varför är allt som det är egentligen? Tanken tenderar att göra mig apatisk, därför skjuter jag allt för ofta bort den och tänker, hellre glad och puckad än ledsen och grubblande.

Vem är jag egentligen? En rosafluffig stjärnögd artonåring som borde slutat tupera håret för länge sen när jag fortfarande gick på högstadiet och hade det som ursäkt. Mitt inre växlar faser ständigt, kvar är oftast önskningar om vassa nyckelben och smala handleder och jag tänker mest på kläder, mat och mig själv. För lite självinsikt i ett huvud som präntats av medvetenhet i sig själv, ickedömande och accepterande i flera år. Jag har lärt mig att ta vara på mig själv, genom rakblad och toalettspyor och genom fingerflätande med likasinnade på picnicfiltar och i my little pony-films-soffor.

Mitt liv har inte varit långt men jag har hunnit en lång bit ändå. Knappt tusen veckor har jag fyllt med barnskrik, med tonårsrevolt, med vuxenkris. Nej, vänta nu, vuxenkris? Jag är väl inte vuxen än? Se, där var krisen igen, som så ofta nu för tiden.

Vad ska det leda till? Att jag slutar röka. Slutar äta. Slutar skära. Börjar äta. Slutar gråta.

Varför ska jag kämpa så hårt? Kanske för att livet kräver lite kämpande. Kanske för att emellanåt, mellan de grå dagar som livet faktiskt mest består av, finns glimtar av ljus. Glimtar av sockervaddshår och kindpussar och blåa himlar och picnicfiltar med smultronvin i ena handen och en pandapojke i den andra. Det är det livet, det jag längtar efter så konstant, det är det livet som jag lever för. Jag väntar och längtar, jag saknar och drömmer.

Och samtidigt flyger dagarna iväg.

4 kommentarer:

  1. Agnes, du är mest spännande människa jag vet. Och klok.

    SvaraRadera
  2. Åh älskade Agnes. Du är så speciell och fin och älskvärd och söt, ingen tvekan om saken! Hur lame det än är att säga så är du superbra som du är och jag skulle sakna Pandasoppan om hon blev något annat än det hon är idag. Puss.

    SvaraRadera
  3. Du har så kloka tankar! Och ja - din panda är oftast mer panda än min.. men mitt hår är übertunnt och vill inte :D

    SvaraRadera
  4. Åh du skriver helt fantastiskt Agnes. Och så himla rolig kommentar när någon försöker skylla bort sin dåliga panda på tunt hår när hon ser din alltid perfekta.

    SvaraRadera