söndag

en historia om mig som är sann också

jag är född i aspudden. det ligger i södra delarna av stockholm. jag minns digestivekex, ett brunfläckligt lägenhetsgolv och en luciakrona i plast. när jag var fem hade mamma klämt ut två barn till och vi flyttade till landet. sorunda är en by man genomlider när man ska till färjan i nynäshamn från stockholm. det är åkrar där, åkrar och en svartvit kyrka och en massa vikingalämningar. min bror döptes i en kohage på en vikingagravkulle och vi blev lite äldre. jag var den sortens barn som klär ut sig till geting när det var matsalsdisco och alla andra flickor var platåskoförsedda och sminkade. det var kul men inte så lätt. slängde en planka i huvet på en kille som kallade mig fetto och snorätare. kanske det mest rebelliska jag gjort. min bästa vän åt aldrig skolmat eftersom det enda hon åt var blodpudding och annat mongokäk. hon spelade zelda. jag tittade på.
i femman flyttade vi sjuttio mil norrut till umeå. mamma blev operasångerska igen och pappa fortsatte vara barnläkare. alla var snälla. jag gick i musikklass och spelade saxofon. slutade i simning, slutade i fiol, slutade vara glad, slutade vara barn. min nya bästis var rädd för lesbiska och för mens. jag blev också rädd.
efter sjuan skar jag mig för första gången. jag lyssnade på björk - all is full of love under täcket. råkade bli kär i en tjej också. alla bråkade och allt kändes som mitt fel. ibland undrar jag om jag ville att allt skulle kännas som mitt fel för att jag ville vara ledsen.
gick ut nian och lämnade grubbeskolan med ångesten i tegelväggarna, växte upp och drack och rökte och kände mig inte så vuxen men jag ville. ville vara panda. sommaren gick, sommar nollsex som var ett brådmoget festivaltöcken och glädjerus på samma gång.
det blev estetgymnasiet sen och jag slutade skära mig samtidigt som jag slutade äta. det var faktiskt ett helvete. spelade krona och blodade ner skolans bänkar med nyfunna emovänner. färgade håret blått rosa svart blont men visste inte vem jag var ändå. började jobba på ett kafe som lärde mig diska städa laga fika vara social men även hur man ska ta sin egen plats. gick på bup flera timmar i veckan och pratade grät pratade grät. efter ett tag blev jag lugn och fin och välartad och slutade att förstöra allt för mig själv.
jag har träffat jättemånga människor och jag har gjort jättemycket och jag känner mig jättegammal. men det är jag inte, jag är bara nitton.

3 kommentarer:

  1. årsringarna i ditt träd är bara nitton, men de är nog lite krokigare och kurvigare. Bra hållbarhet i storm.

    SvaraRadera