xXDjuptxInläggXx

Jag är tretton. Det är kväll och sommarvarmt och jag vill vara mer än vad jag är. Den stora ledsenheten har börjat sippra fram ur små sprickor i mig och jag ligger under täcket på sommarlägret, lyssnar på Björk som sjunger att allt är fullt av kärlek men jag känner mig bara så outsägligt ledsen och när jag trycker in vasshet i händerna trycks sorgen ner djupare tills bara blod och ont finns kvar.

Jag är sjutton. Det är morgon och sommarkallt och jag vill vara mycket mindre än vad jag är så jag promenerar mig runt staden på väg till ålderdomshemsjobbet där jag sitter i en soffa och vaktar dementa hela dagarna och jag känner mig lika less som dem. Jag lyssnar på Depeche Mode-remixar men det dunkande ljudet i öronen i takt till mina fotsteg under en allt benigare kropp gör mig inte glad. Tröttheten är större än ledsenheten men störst av allt är viljan att inte vara så fruktansvärt obscent jävla fet.

Jag är nitton. Jag vet inte vad klockan är och jag bryr mig inte heller för jag vill dansa röka sjunga springa genom jönköpingsdygnet. Med alkohol i blodet lyssnar jag på Velvet Underground som känns lika skrikiga som jag. Mitt smink smetas ut och jag svettas när jag flaxar runt och har allsång på nån hemmafest. Jag vet inte om allt är bättre nu men jag vet att jag måste fortsätta leta för sitter jag still dör jag.

Jag önskar mig älskad. Önskar mig omtyckt varm och omhuldad av kärlek, vill ligga och gotta mig i en livmoder av mjuk kärlek och gos. Vill att livet ska vara som en dröm, ett enda stort lugn. Aldrig ont i fötterna efter alldeles för långa ångestpromenader och aldrig ont i hjärtat när jag gjort något fel. Snuttefilta skrattbubbla och halsduksvira in mig i något annat än det här regniga värdelösa oktoberlivet.

Lämna alla rakblad och kräksfingrar utanför.