jesusjäveln

shit, måste kanske överväga satanismen, tack vare inläggen med djävulsjävlarna har jag ju passerat hundrastrecket av bloglovinbevakningar! vet inte hur jag ska tolka detta, är lite rädd för att jag råkat få en bloggläsarpublik som ser ut typ såhär: ilovesatan

nej jag måste skärpa mig, gud är den rätta vägen. jag är faktiskt kristen på riktigt, det är inget jag skojar om. fast jag tror väl på mitt egna sätt, som alla andra. är uppvuxen på orgelläktaren eftersom mamma var kantor och i min "mina vänner-bok" svarade jag inte britney spears utan jesus på frågan om vem mina idol var. jag kan liksom inte sluta tro på att det finns nåt stort och kärleksfullt som ser allt jag gör och bryr sig om mig när jag är ledsen och glad och som jag kan vända mig till när det behövs svar. alltså, logiskt sett så är det såhär: egentligen vänder jag mig väl bara inåt och funderar men om jag tänker att det är gud jag får svar av och inte mig själv så känns svaren lite smartare. gud = trygghet.

men ni får väl hylla satan om ni vill, whatever floats your boat!!