såhär går det runt runt i mitt huvud hela tiden. det är såhär jag tänker.

tanke:
åh denna meningslösa vardag detta meningslösa liv
det är ganska fint egentligen när man tänker på allt smått
alla små kemiska sammansättningar och så
att allt som är så litet kan sättas ihop till så stora saker
typ massa molekyler tillsammans blir en människa!
och sen kan människan sätta ihop något smått till nåt stort
typ massa brädor tillsammans blir ett hus!
är det då kemiska reaktioner som har byggt ett hus? hur definierar man ett hus?
nåt man bor i, nåt man är trygg i, vad är trygghet, är det kemi det också?
tänk vad mycket som ingen aldrig kan svara på och även om allt är meningslöst så finns det fascination i allt man tänker tillräckligt länge på