tisdag

Åker hem från Stockholm ikväll

Och det är i den här usla staden jag ska bo.
Det känns som att man inte får säga att man älskar stockholm när man inte ens bor där, som att man är naiv och dum och en puckad norrlänning som romantiserar storstaden. Man får inte tycka om något man inte vet något om. Man bör inte göra det. Eftersom förr eller senare upptäcker man hur pissigt det egentligen var. Och det är då man dumförklarar sig själv.

Men om man blir lycklig av att älska saker, städer, människor, musik man inte vet något om, ska man skita i dumförklaringen som kommer förr eller senare?

Svaret är väl ja. Svaret är alltid ja, var dig själv och skit i andra.

Haha haha haha haaaaa vad jag än gör vilka frågor jag än har vad jag än tänker på resulterar i ovanstående svar. Men jag hittar likförbannat inte mig själv. Varken i den här skitbloggen, i den här usla stan, i rakblad, i kärlek inte någonstans och jag är less på att leta, varför ska svaret på alla frågor behöva vara att man ska vara sig själv?

mina hatmotton:
  • "var dig själv"
  • "carpe diem"

jag har lagat mannagrynsgröt jag ska knulla en femtioåring på t-centralen jag vill inte tjafsa mer. jag är så less på mitt huvud för vet ni hur det går därinne? såhär: "bla bla bla bal blallballbalba bla bla bla" men ni kan byta ut bla bla mot massa tankar. tankar om värdelöshet, tankar på kaffe tankar på livet tankar på värdelöshet tankar på varför dricker jag mitt kaffe varför när jag vet jag får ångets av det jag är värd att ha ångest jag är värd att må bra nej jag är inte värd någonting sluta nu bla bla lba jag är värdefull hahahahahha nej agnes du är värdelös nej det är jag inte fucking åmål nej du sitter vid datorn dricker ditt kaffe och allt är som på film allt är overkligt men jag stannar kvar i den här staden, jag åker hem ikväll, allt är upp och ner och ut och in och och och och och jag dricker kaffet för det är jag värd att unna mig sluta prata omd ig nu vi ska prata om något annat härligt, nu ska vi prata om min blogg. vi ska prata om alla andra för de är viktiga, jag är viktigast i mitt liv, jag är värdefull jag är värdelös jag är vacker jag är så jävla fet och patetisk och ingen kan någonsin älska mig på riktigt och jag skriver detta för att få uppmärksamhet egentligen är jag glad varför håller jag på jag mår ju bra bra bra :D :D :D jättebra jättefitta jättestora blygdläppar som hänger ner och skaver :D :D ja du. ja du bloggen. du har det inte lätt. inte någon egentligen. det behöver inte vara lätt det behöver inte vara jobbigt heller jag behöver inte gå runt och vara glad jag vill bara inte gå runt och vara ledsen zopiklon antabus sjukhus där är jag omhändertagen jag vill egnetligen vara i vägen vill ta plats vill skrika och vara vulgärare vill explodera litegrann om jag får det vore väl bedårande kaffet har blivit kallt och jag är kall och baksidan av mina axlar samt skinkorna blir aldrig varmt heller hur mycket sol hur mycket än varmt vatten på dem på mig i mig paus, hallå, jag pratar fortfarande bara om ig själv. jag tror jag har hittat vad som gör så mina tankar snurra rrunt och alldeles för fort tills jag får panik, anledningen: jag tänker bara på mig själv. jag tänker bara på mig själv jag mig jag mina mitt mina agnes självaste jag alla tankar jag tänker alla tusentals virrvarriga trådar hänger inte ihop längre förutom i en enda punkt och det är jag, jag jga jgajgjagjagjjag bara bara jag men jag är ju så less på mig själv, haha! där hänmde det igne. jag kan inte skriva en enda mening utan att nämna mig själv i den! ser ni! ser du! hur ska jag sluta? hur ska jag upphöra? hur ska jag gå vidare utan att nämna mig nu när jag är medveten om det fitta fitta fitta det enda osm får mig att sluta tänka är *piiiiiiiiiiiip* och *piiiiiiiiiiip* och du kan byta ut pipen mot alkohol, droger, rakblad, men även mot träning, jobb, skola, andra människor. när jag uppehåller mig själv med annat stannar jag upp i tankesnurranden vill jag att det swka fortsätta? hela vintern ignorerade jag mina tankar (märk väl, jag) (jag igen) (jag jag jag) (mina) (jag) (mina tankar) haha det fortsätter i all evighet tills jag rtappar bort mig själv och igen igen igen är allt grått och surrande och det enda som hjälper är *piiiiiiiiiiip u know*

och det här inlägget som skulle handla om att jag åker hem ikväll.

såhär skulle min blogg se ut om jag ägnade den åt mina tankar på riktigt.

jag tror varken ni eller jag skulle må bättre av det

7 kommentarer:

  1. Jag skulle kunna dö av känna igen sig -känsla, kan jag? Jo det skulle jag kunna, Därför har jag en mycket hemlig blogg som jag läser för det är mina tankar och de flyter ut och man blir galen

    SvaraRadera
  2. tror att man som person är hela jävla grytan - köttbitarna, morötter, kryddorna, löken, blasket, osv. Ibland är man den helt fantastiska lilla rödlöken och andra dagar bara blask, men man är alltihop.

    SvaraRadera
  3. det enda jag tänker när någon säger "var dig själv" är "MEN VEM ÄR JAG DÅ?! BERÄTTA DET DU SOM ÄR SÅ JÄVLA SMART." /tonåring

    SvaraRadera
  4. du är verkligen en härlig person.............!!!!!
    eller jag känner dej ju inte:)
    men när man läser. aah ur ska jag förklatra du e speciell lixom och jag gillar dej. du är unik typ
    låter lite galen hehe men de ska bli kul med dig i stockholm.. eller ja för man kanske ser dig nåndag å bara de vore kul! skulle aldrig kanske våga gå fram å snacka jag e bara 15 å du kanske skulle skratta men du är stor inspiration för mig eller.. kan man säga så. i varje fall.
    du bjuder på dig själv å de gillar jag mycket.! puss

    SvaraRadera
  5. jag håller på att bli "frisk" från en ätstörning och när jag får ångest och alla dåliga tankar jag kämpar mot vill ta över så går jag in på din blogg och då får det mig att må bättre och ångesten blir lite lättare. så är det och jag gillar din blogg

    SvaraRadera
  6. Det finns ingen magisk lösning. Du verkar fly från dina problem genom att försöka hitta denna magiska lösning. Det är okej att må dåligt. Du måste inte vara glad hela tiden. Du måste inte spela en roll. Ingen vill drunkna i ångest men ibland är det okej att acceptera att man inte mår bra. Jag tror man kan tolka det hur man vill, men jag menar inte att acceptera att man mår dåligt är lika med sjunka ner i depression eller låta alla destruktiva tankar ta över utan snarare bara inte känna någon skuld eller tycka det är pinsamt och barnsligt att må dåligt. Utan att det är okej. Jag vet inte om man någon dag kan komma över all ångest, man lär sig acceptera det och leva med det och en dag så kanske den är borta. Jag vet inte. Men allting måste få ta sin tid.
    - Hitta dig själv mottot, tycker jag är ett felformulerat motto.
    Acceptera sig själ; det kaos av tankar, själviskhet, olika personligheter man har med olika människor, förvirring, frustration, ångest, det bra, det dåliga är mer korrekt. Acceptera att man är sämst och bäst på samma gång. Man kanske inte känner sig till fullo men det man känner till kan lära sig att acceptera. Jag tror det är väldigt få personer som accepterar sig själv 100 % om vi gjorde det kanske mänskligheten skulle gå under för vi skulle inte försöka utveckla oss själva. Jag vet inte. Men bara du kan acceptera dig själv lite så mår du bättre. Allt det här lät väldigt pretantiöst och mina ord är ingen magisk lösning, men jag önskade att de var det för du är väldigt, väldigt fin.

    SvaraRadera
  7. åh du är en sådan man vill träffa hela tiden för du är så himla sprudlande och fin fin fin fin (och jag har bara träffat dig en eller två, tre gånger men jag blir alltid lika glad och fnissig) men jag skulle bli så himla grå bredvid dig, så himla tråkig och genomskinlig. fina pandasoppa, jag vill bara krama dig.

    SvaraRadera