frida

ooh fick en fråga i kommentarsfältet!!! äntligen. ska tillägna ett inlägg åt att svara på det, för någon undrade hur jag lärt känna min frida.

såhär var det: jag började i gymnasiet och hade svart stort hår och rökte lucky strikes och kände mig jättecool, och skulle bara hänga med jättecoola människor för nu var allt nytt och jag var stor och häftig. andra dagen i skolan skulle vi ha såhär burträskbingo eller vad ni nu i södra sverige kallar det, en lek iallafall där man får fem poäng om man samlar en kotte och hundra om man samlar ekorre. jag satt och var svart och cool och jättehäftig och ingen ville vara med mig och leta. gick runt själv och sparkade på stenar och rökte och vem kommer där, om inte en raggarbrud i cowboyboots. jag hatar cowboyboots. hon klängde sig fast på mig för att hon tyckte synd om mig som var så ensam och konstig den dagen och sen dess kan jag inte sluta klänga mig tillbaka.

tillsammans har vi varit i paris och virvlat runt, vi har druckit vodka ur en vante utanför mariakyrkan, hämtat ved ute bland grisarna i ladugården, hällt i oss oräkneliga koppar kaffe (hon utan mjölk, jag med), gråtit och skrattat och hon har hjälpt mig upp så många gånger.

nu bor hon iallafall i frankrike med världens snällaste franska pojkvän och jobbar på ett företag som värsta buisnesskvinnan och pratar flytande franska och älskar sniglar och röker dyra cigaretter och har en råtta som heter tequila och vänner i alla hörn av landet.

världens bästa frida, vi är så olika man kan bli för hon är från norrlands skogar och älskar keisha och enrique iglesias, hon är så smal att revbenen kan synas och hon kan få tyst på vilka idioter som helst. hon dansar som ingen annan och är en av de vackraste människorna jag vet.

hon har en blogg förresten, men jag vet inte hur mycket hon skriver i den.