livet åde

just nu: tristessen, ovissheten. livet. vad ska jag göra? med allt? och hur?

är så rastlös och redan less på att befinna mig här. å andra sidan har jag känt likadant på alla platser jag bott.

ska jag bli hemkunskapsfröken eller ska jag flytta ut ur landet? ska jag göra både och?

när mina vänner har såna här funderingar brukar jag säga att det är det som är det fina i livet, att det är såhär när man är ung och det är väl tur så man inte blir en tråkmåns.

men det är ju just det, jag vill vara en tråkmåns. jag vill vara en hemmatjej. ibland kan jag verkligen längta efter att vara en sån där normal. som inte är för fet, som inte gråter åt sånt som andra tycker är småsaker, som inte är i vägen, som bara är, och är nöjd med det. men jag är fan inte nöjd med det. jag vill inte ligga i nån jävla soffa efter jobbet och jäsa och vara till lags.

jag vill äta precis alla kakor jag vill och köpa precis hur många prinsessklänningar jag vill. lyssna på e-type på hög volym och klappa alla hundar som är ute på promenad. jag måste bara fatta att det inte spelar så stor roll vad jag gör och var jag bor, utan hur jag ser på allt.