torsdag

Politik

Jag kom på en sak igår. Att jag skulle bli en hejdundrande fin politiker. När jag var liten brukade jag fråga mamma vem som bestämde mest, eftersom jag aldrig kom ihåg det långa och krångliga namnet statsminister. Det var iallafall det jag hade i sikte. Okej att gud och jesus bestämde över stasministern med i min värld, men det kändes mer konkret med en ministerpost än att börja konkurrera om världsalltet. Anyway, vägen är utstakad.

Anledningar till att jag skulle passa bra:
Jag försöker att inte döma folk och handlingar, och det brukar gå bra.
Jag är snäll, naiv och ser enkelheten istället för problem.
Jag har fina kläder som skulle piffa upp tillvaron.
Jag har ett smutsigt förflutet för journalister att tjäna pengar på, de måste också ha till brödfödan.
Jag har jättemånga politiska åsikter, jag tycker alla har något smart att komma med.
Jag förstår samband och överblickar snabbt saker.
Jag kan hålla hemlisar.
Jag kan skriva på ett någorlunda formellt och korrekt sätt när det behövs.
Jag lyssnar jättebra även om jag inte håller med och är inte oartig och avbryter.
Jag har ingen jävla svensk dialekt när jag pratar engelska.

Alltså i can go on forever. Poängen är att jag tror att alla kan engagera sig politiskt, men bara en kan bli statsminister. JAG. JAG JAS JAFG JAG
JAAAG

2 kommentarer: