torsdag

Favoritalbum

Jag tycker om musik. Jag har några favoritskivor. De är.

Britney Spears - Femme Fatale
Vi var bästisar i Luxemburg, Britney och jag. I öronen när jag åkta buss genom mörka ringlande vägar på väg in till stan för ännu en kväll med hångel och dans i kroppen. Peppiga låtar att vara kåt till. Så enkelt är det. Gillar att jag nu snuskat ner en hel britneyskiva.


The cure - Disintegration Street
En vinter med promenader längs älven in till stan, rökande under fläktar och ingen förstod mig, kyla och krympande jag. Ligga hela dagar på golv, fläta händer med idioter och vara sexton år. Låtar att ha hopp och deppa till på samma gång, ungefär, de går in i varandra och passar ihop så perfekt och man kan bara vara, lyssna och tänka. En av de bästa filmscener jag vet förresten är i Marie Antoinette när de gifter sig till Plainsong.


Röyksopp - Junior
Alla låtar!! BÄST!! Pepp och hepp och haleluja! På ett fint sätt.



Kent - Röd
Synthiga popkent i mitt hjärta. Den här skivan, varenda låt är så fin. Från den knasiga psalmen i början till episka Det finns inga ord, tycker om sättet de går in i varandra, och tänker på halvljumma höstkvällar med Sandra i en radhusförort till Stockholm med te och cigaretter och nattfjärilar. Vill citera varje rad, skriva de i handen på äkta popmanér.


Depeche Mode- Songs of faith and devotion
För ledsna vinterkvällar och tidiga promenader till skolan över järnvägsspåren. Det är fint att det känns lite religiöst, lite gospeligt nästan, om den här skivan. Fast jag snuskar ju ner allt så jag tänker bara bondage och s&m etc etc men det är ju inte heller så pjåkigt.


Nine Inch Nails - The Downward Spiral
Här hörni! Vill ni ha något att verkligen vara ledsen och oförstådd till så har ni det här! Alltså, mina favvoalbum passar bra för fjortonåriga emos, men tänk ändå att det är då jag uppskattade musik allra mest, när jag behövde det som mest. Den här skivan är sorglig och skrapig och alldeles alldeles underbar.


Patrick Wolf - Wind In The Wires
Maj till september kan man väl lyssna på denna. Jag tyckte jättemycket om Patrick Wolf för hans låtar berörde själen. Det var fint. Mm. Kan ej skriva mer med risk för att vara jättetöntig!


Moto Boy - Moto Boy
Kan inte lyssna på Moto Boy utan att börja störtgråta. Min finaste konsert nånsin var i somras då jag såg honom uppträda på en liten scen i skogen och jag var ensam, grät och grät och fick kramar av pojkar i rengrockar och flickor i gummistövlar. Vi hittade varandra i leran sen, jag och Cornelia, och jag har aldrig känt så mycket att jag verkligen förstod, att hon verkligen förstod och vi sa inget utan bara höll varandra och jag älskar henne så jag spricker.

Mogwai - Rock Action
Sommaren jag växte upp snabbast lyssnade jag på Mogwai och jag tycker mest om den här skivan, alla låtar som är lagom läskiga och lagom fina. Lagom = jätte.


Infected Mushroom - Vicious Delicious
Det bästa med infected tycker jag är att det är så perfekt att somna till, att fokusera på, för det är precis lagom mycket saker som händer för öronen. Tycker om att de inte är så himla tranceiga i denna skiva utan mer hej vi spelar gitarr. Plus att jag älskar låtar som byggs upp och exploderar hjärtat och ja, det här är töntig musik men jag är en tönt.



Det var det!! Har ni några favoritalbum att tipsa mig om, och varför?

2 kommentarer:

  1. Åh septemberkvällar med Röd, cigaretter och Agnes i Barkarby. Bäst bäst. Saknar dig, fina. Kommer till umeå snart (?)

    SvaraRadera