henning och morfar g

hej. ni kanske undrar varför jag som är så himla stor bloggerska har valt att inte tjäna pengar på min blogg. det är inget val. det är ett förnedrande meddelande om att "du har för lite text och för mycket bild så adsense vet ej vad man ska ha för ads i din blogg". fuck you svarade jag och funderade på jaha vad ska man skriva om då. så kom jag på det. varför inte skriva om en vän till mig. en vän som behöver uppskattas lite mer. min vän: henning.
när vi sist stötte på varandra på ett kafe på söder som vi låter förbli anonymt, men vi kan kalla det blå lotus, berättade han för mig om sin plan. de andra runt bordet blev tysta och skruvade lite på sig. sen gick de. kvar satt bara jag. henning spände ögonen i mig och viskade teatraliskt: om du så lite som yppar ett ord om detta är du lika död som henne. så sorry bloggen kan ej skriva om det just nu för ni vet ju hur han kan vara. istället ska jag berätta om hur det gick till när henning träffade sin morfar G.

henning växte upp i en förort till huvudstaden med bara sjöfåglar och en trött ointresserad pappa som såg efter honom. han brukar inte prata om den tiden särskilt mycket, och när han gör det är det med en tilltuffad attityd. attitydproblem, säger jag. swag, säger henning.
det han mest av allt ville ha var någon som brydde sig, som alla vill. som såg honom som han var. nu var kanske inte morfar G den bästa i det avseendet, han var för upptagen med sina storlagna planer för att bry sig om folk. av honom lärde sig henning snabbt att lagar, de var till för att brytas. högst upp i morfar Gs bokhylla stod lagboken, nästintill den svarta boken där de tillsammans antecknade utfallen av sina experiment. funkar, funkar inte. de flesta paragrafer de testat hade fått ett "funkar inte" nedkrafsat efter sig. som i nionde kapitlet, 1 §" En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241)." Att dömas till böter var en enkel sak för morfar G, sånt hade han gjort förr. Men att försöka övertyga rättsväsendet om att döma honom till katt, det var en annan. Jamande och slickande av tass funkade inte.
Henning drogs ofta med i Gs planer då han så gärna ville bli älskad. samtidigt kände han sig nog skyldig, för det var henning som en regning vårdag den första mars lurat morfar g att för första gången röka hasch. Psykosen som följde ledde till att G började tro att han var en gammal man i en ung pojkes kropp och övertygade sedan alla runtomkring sig, inklusive klassföreståndaren att kalla honom just morfar G. Det var verkligen förvirrande för mig att inse att den där morfarn som henning pratade om i själva verket bara var tolv. Men så är det nu för tiden, folk är så lättkränkta. Dessutom kunde morfar G nu bocka av den punkten i sin svarta bok.
Vara vilken jävla ålder man vill - funkar.