rullar in mig i kokonger av lakan och feberklibbigt hår. tjocka snöflingor som faller tungt på kungsholmens gator, inifrån min säng hör jag visslandet från snöskottarna på taken. vit snö är aldrig vit särskilt länge här, inget får vara rent i stockholm. inget får vara orört. jag minns när jag slutade springa ut i nyfallen snö som barn utan istället bli ledsen för att den snart skulle förstöras.
man får inte använda något, man får inte förbruka något, alla mina klistermärken är oklistrade och jag får dåligt samvete om jag använder för mycket tvål.
dagar och nätter flyter som sirap här. jag tänker för mycket när jag ligger still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar