söndag

när jag blev en pandasoppa

jag hittade pandor på bilddagboken runt 2005. jag var ju redan poppare men pandor var som något slags mystiskt väsen, finlemmade och svåra och elaka. jag gjorde listor med saker jag behövde för att bli en av dem. högst på listan stod nog hårsprej och svarta kläder. på den tiden var det poppis med tyllkjolar oh randiga strumpbyxor och pins om man var poppare så det fick hänga med. Bdtröja ovanpå en prickig blus med krage, och så en tyllkjol i vitt och under det svartvitrandiga strumpbyxor. toppa med kinaskor och ett hår som skrek hej kom och hjälp mig men ingen kom.
sagt och gjort, jag dumpade min gamla bilddagbok med det hopplöst poppiga och inte så pandiga namnet "citron" och skaffade mig en ny, pandasoppa. jag gjorde allt för att se ut som mina svarta och svåra idoler. förebilder nummer ett var nattliv och helenasometimes.






och gud vad jag brydde mig på den tiden! allt skulle vara pandigt. gjorde en pärlplatta av henrik berggren i tusen timmar, tog bara bilder uppifrån, förfrös mina fötter i kinaskor, började röka för det var också mystiskt. största drömmen var att få bo i stockholm eller varför inte göteborg, där jag kunde säga "i walk down the same old streets, by grey walls and hard concrete" på riktigt. i umeå var det ju mest... björkar.

det var vår och jag gick fortfarande i nian. vi hade vår revy och sjöng och hanna var mig närmast, sen började jag få vänner utanför skolan för första gången. sara till exempel. svart och svår skellefteåbo som lånade ut sitt svarta läppstift för mig och vi visade varandra våra ärr på armarna och blev best friends forever.





fast att bli panda var inte lätt! jag menar kolla ba här, när min förebild nummer ett dissar min fantastiska styling av min lillasyster. vadå hon var ju såååå pop. så himla taskigt.....








 



nåväl, jag lät inte det nederlaget slå mig utan jag tog till mig denna konstruktiva bilddagbokskritik och lärde mig mer och mer vad som är snyggt, hur man tuperar en panda, vad foundation var, hur man limmade fast lösfransar etc. jag visste ju knappt vad kläder var förrän jag började högstadiet, var helt obrydd fram tills dess och hatade kläder och utseendegrejer. ville mest bygga kojor och rita istället. nåväl.


åkte till skellefteå och blev kallad pokemon. aah hard life. ritade lite. tyllkjolen var kvar.



urix, en såiktsfestival ägde rum och jag drogs till en annan sara, pandasara. även rosita. och jenny. och vera. allt började liksom där. 



och det var tydligen väldigt intressanta saker på marken som jag tittade ner på varje gång kameran dök upp. här ser ni iaf slips. det var poppis. slips haha. och örhängen. skitfula rutiga örhängen.




trästocksfestivalen och första riktiga fyllan, rökte min första hela cigarett, stolta ögonblick i mitt liv. 


annars satt vi väl mest på olika hustak och skar oss med glasbitar. så pop.


blått hår ett tag innan jag färgade det svart igen.

sen började gymnasiet! så svår. så svart.


hängde med massa nya människor, emos och punkare och gud vet vad. vi fick även göran persson att popposa en valdag i augusti. vi fikade på kafe station och flyttade in där helt när det blev för kallt för att hänga utomhus. jag hittade alla mina kläder på second hand och när min bd-tröja blev för svettluktande på grund av att jag hade den på mig var och varannan dag, sydde jag om den till en väska.

 avgudade vidare. blev ätstörd och sen var de ljuva poppardagarna förbi.
men det var liksom här jag började. jag var någon, jag var panda. jag skar mig i armarna till kent och grät, jag gick på bup och jag mådde egentligen inte alls särskilt bra men det var ändå så tryggt, allting. , jagade bort ångesten med kedjeröksromantik och stora tekoppar, precis som de hade på string i stockholm. man var så intensiv, så levande och så ny. allt jag såg och gjorde var med hela indiehjärtat som insats och då är det väl inte så konstig att man blev ledsen på kuppen. skrev håkancitat på händer och skor och skolbänkar, levde mest för sina vänner som mådde lika dåligt som en själv.
vill ba säga att tack tonåren för att ni gjorde mig till den jag är idag. en gång panda, alltid panda.



5 kommentarer:

  1. <3 nostalgiinlägg of doom <3 nån gång när jag får långt hår igen så ska vi vara pandor och kedjeröka. helst utanför theos!

    SvaraRadera
  2. haha, älskar inlägget!! Och jag var rätt mycket likadan, jag minns att jag och min kompis åkte till stockholm över halva sverige för att i princip gå till cafe String. Vetefan om vi ens gjorde nåt annat där faktiskt..

    SvaraRadera
  3. Åh, minns fortfarande när du hette citron på bdb! Sen försvann du helt plötsligt (vilket gjorde mig ledsen), men sen hittade jag dig igen när du blev pandasoppis-poppis. (Hurra!)

    Aja, tänkte väl mest säga att jag tycker du verkar vara en så himla härlig person. Kram.

    SvaraRadera
  4. Det här var den mest fantastiska tillbakablick jag någonsin upplevt!

    SvaraRadera
  5. Men, åh, sicket inlägg! Sicka minnen! /bdb: p0pstitute

    SvaraRadera