ode till sorunda

 jag klarar ingenting. jag är en svag människa. ingenting. har inte ens pms men tänker sådär hela tiden. min aupairmamma sa att jag hade för mycket jupiter i första huset men vem tror på stjärnor och planeter? jag tror på ångest och jesus kristus amen. det enda som får mig att känna mig bra igen är när jag får klä ut mig till någon annan. sminka mig, piffa till håret och leka berny/gyaru/lolita/panda för en dag. jag kan inte ens ha en enda stil, jag måste byta, jag måste förnya mig själv. för annars står jag still. jag måste bli något mer.

men vem är jag då, utan allt smink. utan alla knasiga utstyrslar. innerst inne är jag fortfarande världens töntigaste barn vars moment of fame består i att hon får vara bakgrundsdansare till spice girls nån rast. som begraver humlor på kyrkogården och går dit och ber för dem varje gång jag har vägarna förbi. som älskar carola. som torkar sig noga och ogenerat mellan benen med handduken efter gympaduschen när alla andra står och försöker gömma sig. som sitter gömd i ett träd på skolgården hela fyran ut för att hon är rädd för tjejerna i sexan. som sjunger Majas alfabetssånger på bussen hem från Ösmo när hon inte har nån att prata med. högt. börjar med A -ask, går starkt vidare med B -blåklint och lagom till G-gräslök brukar bussen vara framme i Spångbro. ett barn som flyttar på maskar och sniglar till vägkanten när det blivit fint väder igen så de inte torkar och dör. som alltid har rätt och vet bäst. som springer ut ur klassrummet och håller för öronen när vi har musik och "andraklasspassagerarens sista sång" ska sjungas för hon är så rädd för titanic och för båtar som går på grund. som varje kväll frågar mamma vad vi ska göra i morgon och får henne att lova att inte dö i natt. som drömmer mardrömmar om bilar och får panik när pappa trummar på ratten istället för att hålla säkert och stadigt i den. som sover i samma rum som resten av familjen trots att hon har ett eget rum, mest för att det är mysigt. som citerar mulan sent in på natten med signe. som inte får hålla grannjosefins hand längre när vi kommit fram till skolan utan får gå några meter bakom. som kan allt om helgon, testamentet, martyrer och apostlar och skriver på frågan i "mina vänner" vem som är min bästis: jesus. som vet att tjejer är lika bra som killar ( om inte lite bättre). som bygger kojor och gör fällor för fullgubbar i skogen (för det måste ju varit en fullgubbe som lämnade den där porrtidningen). som tycker att mamma ska sätta en röd hink på huvet för att det inte ska vara så svart och tråkigt när hon ska spela orgel på begravning. som tycker att vi ska döpa lillasyster till herr nilson.
som har haft en sån himla himla fin barndom och jag försöker att vara stolt över mig själv för jag var ett sånt himla himla fint barn egentligen och jag är fortfarande henne. jag behöver inte känna mig sämst, jag behöver inte "måste", behöver inte "borde", behöver bara mig själv. göra mig själv glad. omfamna min inre tönt. för jag är hellre glad och fjantig än ledsen och osäker. amen