lyssna på mormor. om EU-valet.

*there goes my babyyyyyy* citerar jag usher denna kväll för fan, där går allt åt helvete. jag kan inte ens vara glad över att feministiskt initiativ kom in i eu-parlamentet när fransmännen röstar fram jävla bängpuckon som sitt främsta alternativt. alltså? alltså?!?! känner jag. merde.

min mormor är född på tjugotalet och är idag över nittio år gammal. under andra världskrigets mörkläggningsövningar var hon tonåring och hon var förtjust i en norrman som kommit hit för att han gjort sabotage mot tyskarna, vilket tydligen var rätt vanligt för norrmän att säga på den tiden för att bli poppis. när freden kom en dag i maj jobbade hon på en svensktysk firma på kungsgatan i stockholm och hon sprang och köpte champagne för att fira med sina girls och kastade ut papper från fönstret som konfetti. mamma berättade att hon frågat mormor hur det var innan allt det, innan kriget kom. hur betedde sig folk? mormor sa att i sverige var det inte särskilt många som sa emot utan de tänkte nog mer att det där främlingsfientliga antisemitistiska, det försvinner nog med tiden, det rör inte mig ändå. vi håller oss utanför och så får de i europa hållas.
AH SHIT VAD BRA D GICK ME DEN tAKTIKEN

kan alla snälla lyssna på mormor? hon är en oerhört klok dam som förutom att dra fräckisar om burträskarns håriga handflator även levt ca tusen gånger längre än nån av oss gjort och jag tror att ju längre en lever desto mer kunskap kan klämmas in i skallen, tack vare mer erfarenhet.
det hjälper inte att stanna hemma och tänka att de där tokiga nazisterna, de försvinner nog snart. låt de ha sina marscher, så tröttnar de nog och går hem när ingen ger dem uppmärksamhet.
det hjälper inte att gå till jobbet som vanligt när sverigedemokraternas främlingsfientliga, misogynistiska och homofobiska politik normaliseras och får utrymme att stå och gasta om på torg och gator i våra städer.

jag har aldrig brytt mig så mycket om politik som jag gör nu, och jag tror att det finns fler som känner så. jag önskar att jag slapp. att jag kunde luta mig tillbaka och ba njuta av hur fint allt är. men det är inte fint. när jag sitter på toa och skiter och läser pondus där det tydligen är roligt att skämta på våldtäktsoffers bekostnad. när jag är inne på facebook och ser reklam för kvinnor, en app med säkra nummer som ringer upp dig ifall du har en "dålig dejt". när jag reser i europa och varenda skylt på skötbordsrum visar en person i kjol som byter blöja på barnet. när jag är orolig för om jag som är såhär tjock verkligen kan gå runt i såhär korta shorts och visa mina bleka ben såhär utomhus när det är varmt? oroa mig för kommentarer, för dömande blickar. för att mina barn kommer behandlas helt olika på dagis och skola beroende på vad de har mellan benen. för att det fan är såhär det ser ut.
det är såhär europa ser ut. och då måste vi bry oss.

jag tror att det enda som kan göra den här världen till en bättre plats är trygghet och kärlek. det är ett jävla tjat om att det är flummigt med känslor, men jag har hellre en värld baserad på kärlek än förnuft. hellre trygghet än osäkerhet. och hur gör vi varandra tryggare då? genom att fortsätta kämpa. med värme och med humor, vi håller om varandra i den här jävla skitvärlden. för jag tror på den. jag tror på att vi tillsammans kan ta plats, visa vad vi brinner för och få folk att inse hur fint det är.